Så ringde det på dörren...

Lagom trött och smått irriterad redan som det var blev jag knappast gladare när dörrklockan ringde och jag var tvungen att masa mig till dörren. Muttrande undrade jag vem faan det var som kom och störde nu, jag väntade ingen. När jag öppnade dörren stod mannen med stort M där med den vackraste av rosor...jag smällte direkt :) Jag tillhör egentligen inte den kategorin människor som anser att blommor och andra små prylar är något som är vettigt att hålla på och köpa till varandra hela tiden. Spara pengarna och ge varandra kärlek i stället, typ. Men det var det oväntade och den fina omtanken som gjorde mig så bubblig av lycka. Tack hjärtat!