Effektivitet på hög nivå

Denna söndag bjöd inte på någon sovmorgon inte. Den bjöd på uppgång vid 8 och en förmiddag fylld av storstädning, tvättning och bakning. Väldigt skönt när det var klart dock. Vid halv-tre rycket kom syrran och kungen hit. Vi fikade och snackade skit. Väldigt mys! Och jag tror jag lyckades skapligt med baket och det är inte illa för att vara mig haha
Nu är det dags för att lägga in tvätten i skåpen och börja laga middag. Sen tror jag bestämt att det blir en film i soffan.
Det enda jag inte hunnit med än är att plugga. Hade en hel del jag tänkt läsa under helgen, det har gått sådär (läs skitdåligt). Men, det gör ingenting. Ingenting ska vara läst förrens på tisdag så jag har morgondagens resa till och från skolan samt kvällen på mig. Dessutom är det sånt som jag läst förut, vill bara fräscha upp minnet lite :) Så jag får hur som helst skylla mig själv och stå ut med en väska som väger bly imorgon.

Toppen.

Nu ska jag gnälla. Så vill du inte läsa gnäll, sluta nu.
Idag är det den 29:e. Med andra ord fyra dagar efter löning. Fyra dagar. Saldo på mitt konto: 0. Kul. Det här är en sån där månad när massa räkningar som bara kommer typ en eller två gånger om året kom. Dessutom är hundmaten slut och mina p-piller. Summan av det hela, fattigt. Zero, Nada, Noll, kronor resten av månaden. Fantastiskt.
Men, men. Det får funka ändå. Jag visste ju att det skulle bli såhär. Eller nästan i alla fall. Några av utgifterna hade jag inte räknat med. Tur att vi var lite förutseende i alla fall. Satte undan några hundralappar så att vi skulle kunna gå ut helgen om två veckor, M fyller ju år och vi har inte haft någon inflyttningsfest och kungen fyller år och lillsyrran har firat påsk :). Dessutom gjorde vi inte ens något när jag fyllde år i november. Så det vore ju trevligt att få genomföra detta i alla fall. Men i övrigt är det totalstopp. Inte så mycket som en 50-öring kommer finnas till övers. Jävla skit. Hur mycket jag än älskar min utbildning så hatar jag att vara en fattig student. Jag är så less på det. Tack CSN, tack för att jag bara får tjäna en viss summa. Puss på er!
Så. Nu har jag gnällt klart. Känns faktiskt lite bättre redan. Har lixom redan nu kommit till ro med tanken på att vara nollad de närmsta 27 dagarna. Nu ska jag vara glad. Min älskade bebis fyller fem år idag. Fem hela år! Wow! Så nu blir det utgång, mot spåret. Och ikväll går de sista pengarna till den klassiska födelsedagspizzan. Älskar dig min lilla hårboll!

På beställning...

...ger jag er nu "The story of my education".
Sedan förra måndagen läser jag en ny utbildning, en KY-utbildning för HR akademiker. Vi är en klass på ca 30 personer och alla kommer från lite olika bakgrunder men alla vill åt samma håll - HR. Redan på de här få dagarna börjar jag känna att jag kommit någonstans, utvecklats, börjat hitta mig själv i HR-havet. Det är fullt ös och jag är trött mest hela tiden. Men lyckligt trött. Jag är lycklig, jag trivs, jag suger in all ny kunskap som en svamp. Hittills har vi startat 4 kurser. Tillämpad arbetsrätt,
Personalarbetets innehåll och processer,
HR-inriktad affärsengelska
samt IT.
Framöver startar även Personalekonomin och i höst Strategiskt HR-arbete samt tio veckors praktik. Utöver detta har vi lite tid då och då med vår utbildningsansvariga S, då blir det lite olika saker men nu till en början har det varit mycket lära känna varandra och komma in i utbildningen. Dessutom har vi coaching och förberedelser inför en kommande praktiken.
Undervisningen sker i små klassrum där vi får en föreläsning, men med mycket diskussion. Även en hel del grupparbeten, allt från lite större till "a'la minute" under lektionstid. Allting syftar till att vi ska kastas in i hur det kommer bli sen, i det riktiga livet, på en arbetsplats.
Vi har förmånen att sitta i fantastiska lokaler på Söder, alldeles vid vattnet. Men det är bara en trevlig bonus utöver allt annat.
Så, nu har jag gjort en reklamannons för Iterum. Haha. Nej, men skämt å sido. Jag tycker just såhär, jag är så nöjd med allt hittills och är väldigt glad att jag kom in.

Utöver skolan då? Jo. Det är snöstorm. Tack. Jag gillar ju snö. I fjällen. Kanske. Att se ut som, inte bara se ut som, mer vara faktiskt, en snögubbe efter att ha gått den 5 minuter långa promenaden hem. Är det kul? Jag bara undrar. Våren?!

Det var väl själva...

Här sitter jag med en massa pengar som bara väntar på att bli bortskickade till andra lyckliga själar. Men inte ska du tro att internetbanken fungerar då. Jag har försökt de senaste 2 timmarna. Dagens fråga. Slipper man betala räkningarna när banken inte fungerar?

Sjuk :(

Jag vaknade i morse upp till ljudet av, ingenting. Mitt huvud kändes som en vattenmelon och halsen, ja, jag började fundera på om jag svalt ett rakblad. Rakbladet är nu borta och utbytt mot en klump i trånga luftrör. Vattenmelonen som sitter på min nacke är fortfarande kvar. Men alvedonen gjorde väl så gott den kunde. Det värsta i detta är väl inte att jag mår som en råtta, det kan jag väl ta, utan det värsta är att jag skulle ha jobbat i helgen, både lördag och söndag. Jag behöver verkligen pengarna! Men vad gör man? Jag kan ju inte gärna gå till jobbet med dunderförkylning, hosta, kallsvettningar, nysningar och stå där och sälja mat. För det första skulle jag inte orka, för det andra, vem vill handla matvaror av någon som inte bara ger dem vad de ber om utan som en liten bonus även skickar med en liten överraskning Dunderförkylningen Huberta. Varsågod. Den bjuder jag på. Kostar inget extra. Nej, det funkar inte.
Nu hoppas jag innerligt på att någon vill vara ledig nästa helg så jag kan jobba då istället. Pengarna måste ju in.

Jag tror det börjar verka kärlek banne mig

06.30 klockan ringer. Det är dags att gå upp. Inte för att ta mig in till skolan, nej , jag är lektionsfri. Jag har bokat tvättid kl 7.00, nej, det var inte enda lediga tvättiden. Jag valde den själv, frivilligt. Varför? För att jag ville komma upp i tid, få tvätten undanstökad så jag kunde börja plugga. Jo, det är sant. Jag gick frivilligt upp klockan 06.30 för att jag ville plugga, än så länge var det inte ens panik, jag ville bara. Jag har inte varit så här engagerad i min utbildning sen jag läste teater för över 5 år sedan. Mini + utbildningen = SANT :)
När klockan var 16 slet jag mig med en hel del svårighet från böckerna. Konståkningen började. Fantastiskt roligt att det gick så bra för Helgesson. Hoppas det håller under morgondagen oxå. Nu är det handboll som gäller och så här i halvlek måste jag väl säga att det ser kanske inte så fint ut. Men jag hoppas fortfarande! 29 Sverige 28 Tyskland?! Snälla...

Lovely

Nu ska jag berätta en hemlighet för er. Jag har länge misstänkt det, men nu är jag säker. SL är onda. Vad värre är är att jag nu förstått att de inte bara är onda över lag, de har en konspiration specifikt riktad mot mig. De senaste fyra dagarna har jag inte kunnat resa kollektivt en enda gång utan att något gått fel. (Okej, flera gånger har det väl varit mest mitt fel, då jag är så väldigt disträ just nu och inte riktigt tittar mig för vilket tåg jag ska kliva på och vart jag ska kliva av o.s.v.) Men. Även då jag anstränger mig till mitt yttersta för att allt ska bli bra, så lägger de in sina skitiga små fingrar i spelet och förstör för mig.
Bevis 1: Onsdag eftermiddag. Jag sitter på bussen hemåt, allt går bra. Helt plötsligt sprakar det i högtalarna. "Vi har tyvärr fått körförbud på bussen. Så jag måste stanna vid nästa hållplats och släppa av er."
Bevis 2: Torsdag eftermiddag. När jag går igenom spärrarna i tunnelbanan kollar jag upp på skylten. "Mörby Centrum 2 minuter". Jag kollar en extra gång, (med tanke på tisdagens utflykt till Ropsten), jodå, Mörby står det. Jag går ner för rulltrappan och in på perrongen. Efter en liten stund rullar tåget in. Jag kliver på. Tåget kör vidare. Men där spåren delar sig, väljer tåget inte Mörby-vägen, utan gissa vad?! Jo, visst, vägen till Ropsten.
För det första, hur faan kan det blir körförbud på en buss mitt i en körning? vi blev inte stoppade, så det var ju inget nytt som hade upptäckts. Alltså måste de ha vetat om detta, eller åtminstone att det fanns ett besked om eventuellt körförbud på G. Då tar man väl inte in bussen på en körning på ca 4 mil? Eller?! Vad gäller tunnelbanan idag så verkade ingen annan bli ledsen så uppenbarligen var det ett tåg mot Ropsten. Skriver man då Mörby på infoskyltarna? Jag skulle vilja svara nekande på den frågan. Men det kanske bara är jag?
Alltså. Jag tror att SL konspirerar mot mig. Det kanske inte bara är mot mig. Se upp där ute!Bara ett varningens finger, i alla vänlighet, från en resenär till er andra.

Nog larvat. I övrigt då? Jo, min nya utbildning. I love it! Jag trivs som fisken i vattnet vad gäller själva utbildningens innehåll. Lärarna är otroligt engagerade och kunniga. Jag vill bara ha mer, mer hela tiden :) Hur är det då med klassen? Jo, det ska jag förklara. Det verkar vara en grupp med väldigt glada, intressanta, sociala och vänliga människor. Det är bara ett problem. Jag. Jag är mitt största hinder. Med människor jag känner är jag (tror jag) pratig, drivande, envis, stark, glad. I relationen till nya människor ser det inte så ut, inte alls faktiskt. Jag är ganska blyg och dessutom vill jag gärna stå lite brevid först och observera, läsa av, innan jag kastar mig i famnen på folk och undrar om de vill leka med mig :) I olika situationer funkar detta olika bra. På en ny arbetsplats fungerar detta extremt bra. Jag är där med huvudfokus på att utföra ett arbete och utföra det bra. Jag fokuserar på det, stenhårt, är duktig och trevligt artig. Under den första tiden kan jag således klara mig på trevligt artig och pejla läget lite. När jag sen är klar med den processen kan jag kliva in och "lära känna" folk lite mer på riktigt. Men. Problemet kommer just i sådana här situationer. En hel grupp människor som kommer nya till ett litet ställe samtidigt. Alla har fokus lära känna. Jag som då vill pejla i lugn och ro, kommer snabbt att hamna rätt utanför. Det värsta av allt är att jag under denna process gärna ser sur, dryg, avvisande (kalla det vad man vill) ut (återigen, tror jag). Vilket jag inte är. Jag är glad och nyfiken, men blir trygg av att få observera och analysera innan jag släpper folk in på livet. Vad detta grundar sig i är en salig blandning av saker och en alldeles för lång historia, men det är i alla fall fakta. Problemet här är att jag kan inte gömma mig bakom en yrkesroll och glida in den sociala biten när jag känner mig redo. Om jag inte är social och framåt direkt och dessutom ser dryg ut...jag ni kan ju räkna ut resultatet själva. Jag bestämde mig således för att våga vägra stå vid sidan av. Jag lovade mig själv att ta kontakt, sätta mig bredvid, bjuda in till samtal och inte vara rädd för att prata inför klassen o.s.v. Och jag måste nog säga att så här efter de första fyra dagarna måste jag nog ge mig själv en klapp på axeln. Inte har det varit en spikrak väg, men jag har räknat till tio och börjat om och tagit mig en bra bit på resan. Spännande blir nu att se min egen och andras utveckling de närmsta veckorna.
Om du läst enda hit ned, grattis! Jag ber om ursäkt för det långdragna inlägget, det ska inte hända igen (...det är inte sant, men visst låter det bra?!...)

Ett tecken?!

Scenario: En blond, kort kvinna i 25-årsåldern står på tunnelbaneperrongen och väntar på tuben. Hon ser förvirrad, nej, inte förvirrad, men eftertänksam ut. Tåget rullar in på perrongen och hon kliver på. Sätter sig i en ledig "4:a" och tar fram en bunt papper och en penna. Tåget rullar iväg. Kvinnan, vi kan kalla henne Stina, läser och stryker under, funderar och läser. Musiken strömmar in i hennes öron och texten låser fast hennes ögon och tankarna snurrar. En normalt sett något grinig tågresenär som faktiskt tycker sitta ifred när hon reser. Som framför allt tycker att människor kan hålla reda på sina ungar och inte låta dem sparka på hennes ben och stirra på henne som om hon vore ett ufo. Nu låter hon allt detta bero, inget ont öga. Bara läsa och stryka under. Läsa. Tåget stannar in på en perrong och barnen med mamma går av. Knappt noterat. Läser. Tåget rullar inte. Läser. Tåget rullar faktiskt inte. En snabb check. Tåget är tomt. Typiskt. Nu är det något fel igen. En titt ut på perrongen och dess omgivning. ??? Nog för att Stina vet att hon tappar bort sig i sin egen ficka och inte alltid känner igen sig där hon borde, men det här? Kliver av med papper och penna fortfarande kvar i handen. Ropsten. Hur hamnade hon här?

Kvinnan heter förstås inte Stina, vad hon egentligen heter har ni kanske redan listat ut.

Jag var så inne i mitt processande kring utbildningen, nya människor och nya kunskaper, att jag klev på första bästa tunnelbana utan att kolla att det var rätt. Sen tog jag fram mina papper och tittade inte upp något mer. Min fortsatta resa gick bättre men det var knappt. Papprena slukade upp mig igen och jag höll på att missa 3 av 3 möjliga avstigningar med nästkommande färdmedel också. Tillslut kom jag dock hem hel och hållen. Åt middag. Och läste vidare. Nu har jag dock fått slita mig för min vovvas skull som måste ut och sen är det handboll så nu blir det nog inget mer läsande förrens imorgon.

Kan dagens strapatser månne vara ett tecken på att jag hamnat rätt?! Inte i Ropsten, men i HR-världen.

Jag blir så lycklig!

Idag var en dag på prov. Den dag då jag och M för första gången båda var borta och utan möjlighet att ha med oss Ronja under en helt vanlig vardag. Hur skulle det gå? Jag var fruktansvärt nervös och förväntansfull inför min första dag på nya utbildningen, ja visst, absolut. Men, mest nervös var jag inför hur det skulle gå med vovvan. Mina kära morföräldrar är två vänliga själar som, trots att Ronja är stor och stark och envis, tagit på sig att hjälpa oss med att se till att Ronja får kissa en gång mitt på dagen. Jag undrade så hur det hela skulle gå. Nog för att jag inte tvivlar på min hunds vilja att bete sig "rätt", eller på mina morföräldrars vilja att hjälpa, men tänk om, tänk OM... Men. Vad säger man? Min bebi är den bästa i världen och det hela ska enligt rapport från morfar ha gått alldeles galant!
Jag myser av stolthet.
Nu ska jag mysa ut i snöstormen tillsammans med hund och sambo för att gå spåret.
Ta hand om er!
Å mami, for your information, I´m not avis at all, tack du! HAHAHAHA Vem försöker jag lura?!...

Det ni!

Otroligt! Hjärtat mitt var så duktig idag och såg till att vi tog tag i att packa upp de sista tre kartongerna, sagt och gjort, nu är vi kartonglösa! Bara vi får arslet ur vagnen nu och hämtar upp de sista sakerna hos mami och papi (några små saker som redan har bestämda platser i lägenheten) så blir vi slutligen "officiellt-på-riktigt-inflyttade" :D Nu är städningen äntligen klar också, vi gjorde en något lite snabbare fusk variant...buse oss men städat är det iaf :)

Jag älskar min lilla familj. Jag har en fantastisk sambo som förstår mig, står ut med mitt stormiga humör och älskar mig just så som jag är och tillsammans har vi den vackraste, mysigaste lilla charmråttan, Ronjabebi.

Jag älskar er!

Södag

Igår var en toppendag. Upp tidigt (okej, 8, men för mig är det supertidigt, okej?! haha) Sen gick jag hem till mami och papi och satte mig och pratade med A i någon timme. Sen gick vi iväg och gick med hundarna, det blev slutligen en två timmars promenad och någonstans mellan 7-8 km lång. Med tanke på att vi bla gick i spåret som är mycket upp och ner och dessutom i en snö som krävde ständiga pareringar blev det en ganska givande promenad. Det säger iaf mina vader och insida lår idag :) Sen åkte jag och handlade tillsammans med andra syster och M. Väl hemma på eken igen lagade vi tre till en riktigt god middag och sen blev det middag med hela familjen och mormor och morfar och morbror. Gott och trevligt!
Idag är det söndag och vi har vår städdag här hemma. Känner mig lika taggad som jag vore på att äta bajs ungefär hahaha Men vad göra?! Det är ju skönt när det är rent och snyggt sen iaf. I övrigt blir det nog mest en mysansdag. Imorgon börjar allvaret.

100

Insåg just att detta blir mitt hundrade inlägg :)
Gårdagen var en riktig skitdag, jag mådde illa, var helt slut och orkade inte ens med mig själv. Somnade vid halv elva igårkväll och vaknade först vid 10 idag på morgonen. Nästan 12 timmars sömn, det var nog väl behövligt för nu mår jag mycket bättre.
Idag är jag hemma med mina båda älsklingar, jag och M har tvättstugan och snart är det sista torrt och klart, skönt. Sen är det helg. Min sista tid i detta slappliv som varit ett tag nu. För på måndag börjar skolan. Spännande. Kul. Läskigt. Utmanande. Fattigt. :)

Vilken natt

Fy! Först tog det en bra stund innan jag lyckades koppla av och varva ner, sen ytterligare en bra stund innan jag lyckades somna. Precis när jag slumrat in så börjar någon härlig granne att dunka lite (o)diskret i väggen och, ja men visst, självklart, jag var klar vaken igen. Suck. Detta fenomen, jag slumrar grannen dunkar, jag somnar grannen dunkar... upprepar sig tre gånger. Sen, äntligen, jag lyckas somna. Klockan var gissningsvis strax efter ett. Tack grannen. Sen bestod natten av ständigt vridande och vändande och vaknande. Jag brukar somna lätt när jag bara bestämt mig och sen sover jag tills Jag har lust att vakna, oavsett vad som händer runt omkring mig. Men inte i natt inte, nej, nej. Flertalet gånger har jag vaknat och sen legat vaken en bra stund utan att kunna somna om. Antalet gånger jag vaknat till men somnat nästan på en gång kan jag inte ens gissa, ofta i alla fall. Det hela avslutades med att jag vaknade med ett ryck, svettig, arg och ledsen. Minisyster, det var ditt fel. I nattens sista dröm var vi på en busshållsplats....lång historia, bla bla bla...tillslut sa hon att jag väl fick skylla mig själv om min väska med innehåll blev stulen om jag nu var så dum och räknade med att hon skulle vakta den åt mig. Tack A. HAHA Klockan var nu knappt 06.20. Jag gav upp och gick upp.
Det var den natten. Tack.

Ooops

Nu vart det så där dumt igen...jag fastnade visst. Skulle bara kolla en grej, som blev två, som blev tre...ja, ni fattar. Nu har jag i alla fall fått lite tid för mig själv och mitt tänkande. Trevligt. Jag har lovat mig själv två saker, att gå till simhallen imorgon, om så himlen trillat ner. Och, att gå till gymmet på fredag. Nu är dessa löften dessutom ute i det fria... Jag måste dit, min rygg säger att det är jävligt dags nu, att det har varit det de sista kanske två månaderna och att nu är det nog. Så nu jävlar, med eller utan er systrar, nu kör jag igång!
Först kanske jag dock ska besöka sängen ett par timmar.
God natt

Alla goda ting är tre

Attans vad vi är bra, jag och mina systrar. Vi fick en heldag ihop alla tre och ojojoj vad vi har pratat. Tack för idag!
Kvällen avslutades med att våra snälla föräldrar bjöd oss alla på pizza. Jag gjorde det enorma misstaget att äta upp hela pizzan och var tvungen att lägga mig och tjockandas en stund. Det gjorde jag tillsammans med min älskade katt, alias hängbuksvinet. hihi. Oj vad vi mös!
Summan av det hela, en fantastisk dag!

Min mami är glarg

Hihi. Men när allt kommer omkring så kommer hon bli bara glad, det vet jag. Du är rackarns bra, glöm inte det :)
Gick upp för bara en liten stund sen. Hemskt. Jag måste ta och vända på dygnet nu, börjar ju skolan på måndag. Nu lever jag i en annorlunda värld, går upp mellan 9.30 och 11.30 och kommer i säng mellan 00 och 02. Det funkar, jag gör vad som behövs under min vakna tid o.s.v. men, MEN, det funkar inte från måndag när jag faktiskt kommer ha väldigt tidiga tider att passa i princip varenda eviga morgon veckan runt. Skärpning!
Hur som helst...inte heller denna dag har jag tagit tag i projekt vända dygnet, kanske blir det ikväll?! Nu ska jag i alla fall slänga i mig lite frukost över DN och sen ska jag iväg till min älskade systeryster, har inte träffat henne sen julafton så det känns väldigt roligt! Klämma lite på bebimagen och snacka massa skit. Underbart!

Mm, ja, jo

Ett jäklans rännande har det varit idag, centrum runt tio gånger och sen bort till djuraffären och sen tillbaka hem. Men vi fick en hel del uträttat. Det roligaste var nog när vi kom hem och Ronja fick sitt ben som vi handlat, det är ett dryga 60 cm stort ben och hon vet inte om det ska ätas, lekas med eller skällas ut. Total förvirring rådde en stund tills vi fick lägga undan benet och sen ta fram det och bara lägga det lite diskret på golvet en stund senare, och där ligger det kvar än. Vi som trodde hon skulle bli så glad. Typiskt. :)
Nu vill jag helst bara sova, hade lite svårt med sänggåendet igår, så jag fastnade framför datorn och vipps var klockan närmare kvart i tre. Jag är trött idag. Självförvållat. Men nu ska vi laga middag, sen ska jag jobba på en tidig kväll i säng.

She´s done it again

Duktig Vera :) Det var en liten sorg att skiljas från de förra naglarna, de var ju så fina. Men som vanligt fick jag ju superfina nya naglar, sorgen blev med andra ord kort haha

Här hemma har hela kvällen gått åt till planering av framtiden :) ojojoj hihihi

Strax innan 23 fick vi ett ryck och gick till spåret, som vid denna sena timme givetvis inte var upplyst, vi låtsades inte om det, vi ignorerade helt enkelt detta faktum och famlade oss fram genom 2,5 km spåret i mörkret. Mys. Och otroligt nog utan ett enda brutet ben :) Nu kom vi just hem och snart misstänker jag att John Blund tänker kalla bort mig till sängen och in i drömmarnas land...

Städsöndag

Sov till ganska sent idag. Men nu är DN läst och kaffet uppdrucket så nu finns ingen återvändo längre. Det är dags att städa :( haha Nej, det är ganska skönt faktiskt, när det är klart i alla fall :) Moppen, här kommer jag!

Hmm..

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig, så klart. Igår hade jag svårt att sitta still och jag städade köket, dammsög och städade lite till, var ute med hunden och helt plötsligt hade mest hela dagen gått och det blev ingen slappdag framför tv:n. Idag var försök nummer två, men det sket sig också. Jag ska jobba. Inte så länge i och för sig, men 15-20 i alla fall. Så det blev gå upp, plocka lite i köket, ut med hunden och sen någon timmes avslappning, vilket var väldigt angenämnt :). Men några större projekt (vare sig projekt total-lat-dag, eller projekt göra-något-vettigt) har inte varit någon mening att starta, jag måste ju göra mig iordning och gå vid halv tre. Så nu ska jag ut med vovvan och sen igenom duschen och iväg till jobbet.
Har för övrigt fått svar från handledaren...vad säger man. C, vad kul vi ska ha, haHA!

Min älskling är försvunnen

Kanske var det att ta i lite. Men han är i alla fall inte hemma. Vi har varit hemma tillsammans så länge nu så det känns jättekonstigt att helt plötsligt vara ensam. Tur att min lilla vovva är hemma och tar hand om sin ensamma matte :) Jag ska personligen ha två riktiga latdagar nu. Handledaren har fortfarande inte hört av sig och C är fortfarande inte tillbaka i Sverige så jag kan inte göra mycket åt skolan. Eftersom jag inte kan göra något ska jag strunta i att stressa upp mig kring allt jag egentligen skulle vilja göra (få klart uppsatsen) och bara låta mig själv njuta av de sista lediga dagarna! För på lördag är det jobb igen och på söndag är det åter dags för mig och C att sparka liv i det avslutande raderna i uppsatsen, om bara handledaren har hört av sig tills dess...



Kärlek hjärtat mitt, kärlek alltid!

Nyår

Ja...tänkte att jag skulle visa upp min nyårsafton i bilder och text, men dagarna har visst bara glidigt iväg. Den 1/1 var det mest slappa, den 2:a åkte svärmor och U hem och sen bar det iväg hem till lillsysteryster som "firade påsk" och så åt vi smörgstårta tills det sprutade ur öronen på oss :) Den 3:e ägnade vi hela dagen åt städning och tvättning och så på kvällen åkte vi iväg för att titta på bio, jag, M, minisyster och hennes kompis. Den 4:e gjorde jag till en slödag, för jag tyckte att jag var värd det haha Slutligen igår, den 5:e jobbade jag svinet hela dagen. Men...idag är jag redo att presentera för er: Minis nyårsafton 2009/2010!

Jag jobbade 9-18 men under tiden fixades och donades det hemma av de andra. Alla visste att det var något på gång, det luktade ju så gott från köket. Men eftersom jag jobbade var det bara att vänta och vänta...

Sen tillslut, äntligen blev klockan 18 och jag fick gå hem. Lycka! När jag kom hem blev det en liten fördrink och mys. Så småningom var det så dags för operation "Proppmätt". Förrätten fick inleda:

Om ni undrar, Ja, det var fantastiskt gott :D
Sen tog vi det lugnt och började så smått göra klar huvudrätten. Oxfilén var framtagen och hundarna tyckte helt plötsligt att köket var IT, the place to be så att säga...

Så var det då dags för att avnjuta huvudrätten och ja, den var också underbart god

Nu kanske ni tänker att vi missat något, men nej då. Självklart inte.

Klart hundarna också skulle ha nyårstallrik.
Vissa kanske åt mer än vad som var riktigt bra. "Jag dör! Hur kan något som var så gott få mig att må så dåligt?! Hjälp mig..."

Andra tyckte att vi gott hade kunnat bjuda på lite mer. "Om jag gör så här kanske de fattar hur vansinnigt hungrig jag är?!"

Efter huvudrätten var vi alla (med vissa undantag haha) mätta och vi bestämde oss för att vänta med efterrätten till senare. Klockan gick och tolvslaget kom. Oj, vad det smällde. Hundarna tyckte väl att det var sådär. Men när allt väl lugnat sig blev det slutligen dags för le grande finale :) efterrätten...

Efter detta hade klockan hunnit bli närmare halv 2, vi var alla vansinnigt mätta och alla försvann in i någon form av paltkoma...

Vi piggade dock på oss och natten blev snarare morgon. Men runt 05.30 snåret sa kocken att nu var fickorna tomma, inga fler ess fanns i rockärmen, det var dags att schappa, inta horisontalläge...

Natten hade blivit en ny dag och ett nytt år. Tack för en superfin nyårsafton!

Slutligen vill vi här nere i söder hälsa en stor grattis kram till dagens födelsedagsbarn, Grattis UG! :)