Scenario: En blond, kort kvinna i 25-årsåldern står på tunnelbaneperrongen och väntar på tuben. Hon ser förvirrad, nej, inte förvirrad, men eftertänksam ut. Tåget rullar in på perrongen och hon kliver på. Sätter sig i en ledig "4:a" och tar fram en bunt papper och en penna. Tåget rullar iväg. Kvinnan, vi kan kalla henne Stina, läser och stryker under, funderar och läser. Musiken strömmar in i hennes öron och texten låser fast hennes ögon och tankarna snurrar. En normalt sett något grinig tågresenär som faktiskt tycker sitta ifred när hon reser. Som framför allt tycker att människor kan hålla reda på sina ungar och inte låta dem sparka på hennes ben och stirra på henne som om hon vore ett ufo. Nu låter hon allt detta bero, inget ont öga. Bara läsa och stryka under. Läsa. Tåget stannar in på en perrong och barnen med mamma går av. Knappt noterat. Läser. Tåget rullar inte. Läser. Tåget rullar faktiskt inte. En snabb check. Tåget är tomt. Typiskt. Nu är det något fel igen. En titt ut på perrongen och dess omgivning. ??? Nog för att Stina vet att hon tappar bort sig i sin egen ficka och inte alltid känner igen sig där hon borde, men det här? Kliver av med papper och penna fortfarande kvar i handen. Ropsten. Hur hamnade hon här?Kvinnan heter förstås inte Stina, vad hon egentligen heter har ni kanske redan listat ut.
Jag var så inne i mitt processande kring utbildningen, nya människor och nya kunskaper, att jag klev på första bästa tunnelbana utan att kolla att det var rätt. Sen tog jag fram mina papper och tittade inte upp något mer. Min fortsatta resa gick bättre men det var knappt. Papprena slukade upp mig igen och jag höll på att missa 3 av 3 möjliga avstigningar med nästkommande färdmedel också. Tillslut kom jag dock hem hel och hållen. Åt middag. Och läste vidare. Nu har jag dock fått slita mig för min vovvas skull som måste ut och sen är det handboll så nu blir det nog inget mer läsande förrens imorgon.
Kan dagens strapatser månne vara ett tecken på att jag hamnat rätt?! Inte i Ropsten, men i HR-världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar