Idag var en dag på prov. Den dag då jag och M för första gången båda var borta och utan möjlighet att ha med oss Ronja under en helt vanlig vardag. Hur skulle det gå? Jag var fruktansvärt nervös och förväntansfull inför min första dag på nya utbildningen, ja visst, absolut. Men, mest nervös var jag inför hur det skulle gå med vovvan. Mina kära morföräldrar är två vänliga själar som, trots att Ronja är stor och stark och envis, tagit på sig att hjälpa oss med att se till att Ronja får kissa en gång mitt på dagen. Jag undrade så hur det hela skulle gå. Nog för att jag inte tvivlar på min hunds vilja att bete sig "rätt", eller på mina morföräldrars vilja att hjälpa, men tänk om, tänk OM... Men. Vad säger man? Min bebi är den bästa i världen och det hela ska enligt rapport från morfar ha gått alldeles galant!
Jag myser av stolthet.
Nu ska jag mysa ut i snöstormen tillsammans med hund och sambo för att gå spåret.
Ta hand om er!
Å mami, for your information, I´m not avis at all, tack du! HAHAHAHA Vem försöker jag lura?!...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar