Fy f*n vad det är äckligt att vakna upp, inse att jag måste gå upp, ta sats, kliva upp, för att titta ut och se vaddå? Ingenting! Det är så disigt och grått, kallt och blött, att jag knappt ser mer än några centimeter utanför fönstret, höstens fulare ansikte stirrar på mig. Okej, visst, jag överdriver. Jag såg ut, men det var f*n precis :)
Idag är dag 16 på min detox och det har flutit på förvånansvärt snabbt. Inga som helst problem. Däremot har träningen varit lika med noll i över tre veckor och nu är jag ju förkyld värre så det lär inte bli något den här veckan heller. Pratade dock med minsta syster igår (förövrigt var det för hennes skull jag la upp en bild på hunden igår, det är hennes som hon nu varit ifrån i nästan 3 veckor) och hon den skadeglada skitungen tyckte att det var bra att jag inte heller tränat, eftersom hon varit på en båt och inte heller kunnat träna. Men vi var hursomhelst skrämmande överens om att så fort hon kommer hem är det gymmet som gäller! Skönt att vara två, jag har på något vis lättare att tjata dit någon annan än mig själv och tjatar jag dit henne så kommer jag ju dit själv oxå. Praktiskt :)
Nu är det dock dags för mig att göra mig iordning lite snabbt, bussen går om 30...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar