Ronja - världens mest fantastiska älskling

Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen. Min hund är helt enkelt den mest fantastiska skapelsen i världen.
Detta hände:
Jag stack ut och sprang, utan nycklar. (vilket betyder att M måste kasta ut nycklarna till mig när jag kommer så jag kommer in) Jag talade som vanligt om vilket klockslag jag skulle vara tillbaka så han kan se till att vara ute på balkongen ungefär då. Problemet var bara att jag var inte alls i form och orkade inte springa den sträckan jag tänkt, alltså kom jag hem 10 min tidigare än tänkt. Kommer runt hörnet och tittar upp mot balkongen, där sitter Ronja. Hon viftar på svansen och tittar på mig som "varför är du där nere för matte?" Hej Ronja! säger jag och sätter mig på parkeringen neranför balkongen och tänker att nu får jag vänta. Ronja står kvar och tittar fortfarande på mig. Så tänkte jag, äh, va fasiken jag provar. "Ronja, var är husse?" säger jag. Från blick stilla ståendes och stirra till fullt ös in i lägenheten på en hundradels sekund. Och ut kommer hon en lite stund senare. Självklart med husse i släptåg. Hon hade sprungit direkt in till M och ställt sig vid honom och när han frågade om matte var här nu viftade hon för fullt på svansen och sprang ut mot balkongen igen.

Hon kan hon. Min älskade hjärteskrutta.