Jag hatar att min man jobbar helg. Punkt. Där, jag sa det. Men allvarligt, varannan jävla helg är han borta hela dagen, lördag och söndag. Går innan jag vaknar och kommer hem till sen middag.
Ensamtid i all ära. Jag behöver ensamtid, jag älskar ensamtid. Men inte påtvingad. Inte så länge. På helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar